måndag 29 november 2010

Berättelse är det nya modeordet!

I DN den 20 november skrev Lena Andersson att Socialdemokratin har behov av en berättare. Hon skrev också att ”ett av socialdemokratins många bekymmer är att de inte förstår Ordets betydelse.” Hon påstår att politiska ideologier är berättelser och att politik och samhälle utgörs och formas av berättelser.

Under veckan som gick efter Lena Anderssons artikel har jag stött på ordet Berättare eller Berättelser nästan varje dag i tidningarna. I DN den 25 november skrev Tove Leffler om politiska berättelser samt att Per T Ohlsson i Sydsvenska Dagbladet skrivit att ”Verkligheten är – oavsett vilka värderingar man utgår ifrån – den politiska berättelsen om det moderna Sverige”. I DN 26 november citerades Mikaela Valtersson (MP) så här: ”Innan vi gick in i sakfrågorna borde vi ha formulerat vilka problem vi ska lösa och hur vår gemensamma berättelse ska se ut”. I DN,27 november skrev Luleås starke man, Karl Petersen (S): ”Jag vill påstå att socialdemokraterna i Luleå har en tydlig berättelse om vad vi vill göra med staden, nu och i framtiden.”

Men stopp på belägg! Vad betyder allt detta?

Vad är en berättelse?
Jo en i tal eller skrift framförd text som kan vara fiktiv eller verklighetsbaserad. En roman är en berättande text, en saga är en berättelse. En berättelse kan beskriva något som har ägt rum, existerar nu eller kan tänkas äga rum längre fram i tiden.

Lena Anderson har fel ifråga om att En politisk ideologi är en berättelse. En ideologi kan beskrivas och förklaras men kan aldrig bli en berättelse. Däremot kan man beskriva den på ett sådant sätt att den får en berättelses utformning. Det innebär inte ideologin till en berättelse! Mikaela Valtersson beskrev hur samarbetet med S och MP startade. Man borde dessförinnan diskuterat hur ”vår gemensamma berättelse skulle se ut”, menade hon. Nej, så kan det inte gå till! S och MP kan driva många saker gemensamt och man gjorde säkert som alla blivande partners gör, nämligen att resonera ihop i ett stort antal frågor. När man är överens, så kan man fortsätta att beskriva hur man ska föra fram allt detta. Naturligtvis kan man inte börja med en berättelse och se vad det leder fram till!
Karl Petersen menade att socialdemokraterna i Luleå hade en tydlig berättelse. Men återigen, de måste först komma överens om hur de vill ha framtiden i staden. Nästa steg är att föra fram detta till väljarna. Han påstår med andra ord att de förde fram detta genom en berättelse. Det tvivlar jag på. Det fördes säkert fram genom ett lokalt valprogram och det kanske de kan kalla berättelse. Per T Ohlsson menade att ”Verkligheten är den politiska berättelsen om det moderna Sverige”. Javisst. Det är ju utifrån dagens samhälle som vi måste beskriva de för ändringar vi vill genomföra!

Politiska ideologier är INTE berättelser. En politisk ideologi är ett system av idéer. Dessa idéer kan beskrivas och förklaras och de kan beskrivas genom berättelser. Det betyder att politik och samhälle kan formas av berättelser. Berättelsen, eller budskapen, måste i så fall vara så utformade att den lätt kan förstås av väljarna. Där missade socialdemokraterna vid valet. Lena Andersson menade dock att ”Berättelser är inte något man hänger på efteråt för att ”förklara” eller ”föra ut” sitt budskap”. Självklart måste man ha en grundläggande syn på samhället först och synpunkter på hur man vill se förändringar. Att i en valrörelse gå ut och förklara sin ”berättelse” för att sedan komma fram till vilket budskap man vill föra ut hade blivit en tradig historia.

Jag är en berättare. Jag skriver artiklar därför att jag vill berätta om något som en större eller mindre grupp läsare kan tycka vara intressanta exempelvis ”Sollentunas järnvägsstationer” eller ”Bättre arbetsmiljö i Östeuropa - kan Sverige bidra?” Även med en frimärksutställning med titeln ”Fåglar i Sverige ur en ornitologs synvinkel” vill jag berätta något. Detta gör mig inte till någon bra berättare inom politiken! Jag har synpunkter på politiken och det kan jag berätta om. Däremot vill jag göra en tydlig skillnad på vad jag vill se förändrat inom politiken och hur det berättas. Jag berättar det på mitt sätt och andra på sitt sätt. Berättelserna kan vara olika även om man vill uppnå samma saker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar