Vårt nya politiska landskap

Under de senaste åren har svensk politik har på kort tid genomgått stora förändringar. Kommunala förvaltningar såsom skolor, äldrevård började läggas ut på entreprenad, säljas eller tillåtas drivs av enskilda företag. Även allmännyttans bostäder började säljas ut. Det började redan på 1990-talet och fortsatte sedan i ökat tempo. På landstingsnivå har Alliansen börjat sälja ut sjukhus och framför allt vårdcentraler med oskäliga vinster som följd. På riksnivå har nya aktörer kommit in för att driva apotek. Taxinäringen avreglerades 1990 och följderna känner vi till.

Exemplen på den usla politiken är många. Skandalerna kring vårdföretaget Carema har varit många och det har skrivits spaltmeter om företagets olika fadäser. I januari 2012 avslöjades att den borgerliga alliansen i Stockholms landsting låtit sex läkare köpa vårdcentralen Serafen för 694 500 kronor - som sedan sålt den vidare för runt 20 miljoner. Ordet skandal är för milt för att beskriva detta. Ett annat exempel är försäljningen av Tibble gymnasium i Täby. Det såldes av kommunen till ett rejält underpris. Försäljningen olagligförklaras efter en dom i kammarrätten. 1990 avreglerades taxinäringen och där gjorde politikerna allt för lätt för sig. Den reglerade marknaden blev nu fri från restriktioner med följd att många åkare tar hutlösa priser. En resa från Stockholm till Spånga blev för mig dubbelt så dyr med en sådan åkare i jämförelse med de stora bolagen. Nu har även Ulf Adelsohn som talade för denna utveckling bytt fot och tycker att det behövs en återreglering.

Vilken är anledningen till att samhällets resurser säljas ut?
Det har framförts att valfriheten att välja företag måste bli större. Det har också framförts att tillgängligheten ska bli större. Men vi ska vara medvetna om att det också finns en ideologisk bakgrund och den talar man tyst om. Inom den borgerliga alliansen finns nyliberala strömningar. De går ut på att all offentlig verksamhet ska drivas av privata företag. Många av dem vill ha libertarianernas nattväktarstat. Ledande politiker som drivit den linjen har lärt sig att tiga om den eftersom svenskarna inte skulle gilla det.
 

Politikens resultat:

Apoteken fick konkurrens för att öka tillgängligheten, men går man in på ett av de nya apoteksföretagen för att köpa en viss medicin så kanske de inte har den medicinen. De kan heller inte tala om vilka andra apotek som har just den medicinen. Går man däremot in på det vanliga apoteket så är det annorlunda. De kan tala om vilket annat apotek man kan gå till som tillhör samma kedja. Tillgängligheten har inte bara att göra med antalet apotek. Medicinen ska också vara tillgänglig. Tillgängligheten har således inte ökat! Dessutom är priserna i de nya apoteken ca 11% dyrare.

Äldreomsorgen som har lagts ut på entreprenad har medfört att riskkapitalbolag gör stora vinster på att göra det sämre för de äldre och att de tar hem stora vinster till skatteparadisen.

Skolor kan nu drivas i privat regi med skattepengar. Det har rapporterats många oegentligheter med sådana skolor och motsvarande system tycks endast finnas i Chile som blev ett nyliberalt experimentland efter Pinochets fall.

Lex Sarah fungerar inte i privata företag som bedriver omvårdnad. Ett exempel på hur detta inte fungerade är Caremaskandalen vid Koppargården i Vällingby. I ett privat företag anses det vara illojalt att gå ut och kritisera vad som händer i företaget. Man ska således tiga om felaktiga behandlingar och vanvård! Var det så man hade tänkt sig valfriheten?

Utförsäljningar till underpriser är stöld av gemensam egendom anses av åtskilliga.

Vinster i välfärden kan man inte förhindra anser många nyliberaler. Men en stor del av borgerliga väljare vänder sig emot detta och delar uppfattningen hos kritiker inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Nu behövs en ny politik!
Att hänvisa till att vi nu lever i en ny tid och att vi måste acceptera detta är nonsens. Politik är att vilja och de politiker som tappat viljan bör de göra något annat!

Det går inte att förhindra aktiebolag att ta ut vinster, men det går att låta bli att anlita aktiebolag att driva verksamhet som bör vara offentlig. Non-profit företag kan tillåtas driva verksamheter som äldreomsorg. Det går också att förbjuda att våra skattemedel förs över till skatteparadis.

Att låta vårdföretagen sätta upp etiska normer för verksamheten löser inga problem. Det kan möjligen vara en del av en lösning, men då ska även samhället medverka i det arbetet.

All verksamhet som förs över på entreprenad ska följas upp med kontrollverksamhet från samhällets sida. Samma kontroll ska även idag tillämpas.

Politiker är nödvändigtvis inga jurister, men de ska godkänna nya entreprenörer. Att de har jurister som gör grovarbetet tar aldrig bort ansvaret för dem som beslutsfattare.

Inget av detta skulle ha ägt rum om politiker låtit bli att sälja ut gemensam egendom! Vid genomförandet av sin politik skulle man åtminstone ha krävt att de satte upp regler som reglerade verksamheterna. Varför gjorde det inte det? Var det lathet eller ideologin som gjorde att det gick så snett?