Moderaternas syn på välfärdspolitiken

I en artikel i DN 2012-02-02 skriver de tre moderaterna Peter Norman, Sofia Arkelsten och Anna Kinberg Batra, om hur de vill utveckla välfärden. De menar att en aggressiv skatteplanering och dålig tillgänglighet och kvalitet i välfärden är oacceptabelt och därför tillsätter de en arbetsgrupp för att vidare¬utveckla vår politik för välfärden och det gemensamma ägandet. Ingenting i artikeln pekar på hur de ska komma tillrätta med de problemen, men de klargör en annan sak, nämligen att det gemensamma ägandet är det samma som den ”gemensamt finansierade välfärden”.

De börjar med påståendet att Valfrihet inte är nog, men vad menar de? Innan svaret kommer på den frågan kommer nästa påstående: Nya Moderaterna fortsätter att förnya politiken. Nu blir det intressant: vad menade de? Jo, de menar att arbetsgruppen ska vidareutveckla deras politik för välfärden och det gemensamma ägandet. Men hur vill de utveckla det gemensamma ägandet?

Moderaterna och allianspartierna har länge verkat för att sälja ut välfärden till riskkapitalbolag. Exempelvis såldes det landstingsdrivna Serafen till vårdcentralens egna läkare och de betalade 694.500 kronor för vårdcentralen. Det var ett klart underpris eftersom Serafen nu sålts för 20 miljoner kr till riskkapitalbolagen Nordic Capital och Apax. Det är så den moderata politiken fungerar! Artikelförfattarna fortsätter: ”En gemensamt finansierad välfärd är en förutsättning för trygghet, sammanhållning och lika möjligheter för alla människor.”

Där kom svaret på en viktig fråga: gemensamt ägt har blivit gemensamt finansierat!
Har författarna försagt sig? Uttrycket gemensamt ägt var väl inte så lyckat. Gemensamt ägt var det som de menade. Vi vet hur denna finansiering fungerar. Riskbolagen tjänar pengar på vanvården. Carema-affärerna har avlöst varandra. Det är inte bra för moderaterna. Det är ju rent pinsamt för dem! Hur ska de nu justera historien? Jo, de skriver: Välfärden finns till för att berika alla med vård, omsorg och utbildning, inte för att göra enskilda personer eller företag rika. Men man kan inte i det ena fallet säga att välfärdsföretagen ska vara privatägda och i nästa stund säga att enskilda personer eller företag ska bli rika på välfärden!

Vad vill vi med välfärden? Det är den viktiga frågan! Socialdemokraterna har skapat en välfärd där alla ska få möjlighet att kunna utvecklas och känna trygghet. Men moderaterna sätter valfrihet i första hand och trygghet i andra hand vilket har framgått under lång tid. De fortsätter att utveckla temat med: Mångfalden och valfriheten är medel för att höja kvaliteten och tillgängligheten, för att stärka egenmakten och ge personalen utrymme och frihet.

Trygghet och kvalitet hör ihop, men deras politik visar ju vilka brister detta har lett till. Nästa påstående är: "Vår utgångspunkt är att välfärden är till för människor." Det var ett bra påstående eftersom det är lätt att förledas att tro att välfärden var till för kapitalister.

Moderaterna gillar verkligen inte den välfärd som socialdemokraterna byggde upp. De menar att 50- och 60-talets välfärdssatsningar resulterade i missnöje med byråkratin. Det är en annan bild än vad jag har. Jag såg hur de sjuka äldre togs om hand i slutet av 60-talet och det var verkligen inte bra. Det återstod att göra mycket. Det byggdes bostäder för äldre och de fick en omsorg som vidareutvecklades, men boendet var mycket bättre än det jag har upplevt idag! Jag hörde aldrig några klagomål över byråkrati och att det var små möjligheter att påverka. Den kritik som nu framförs är bedömer jag som mer eller mindre påhittad för att passa deras syften.

I artikeln skriver de också att Medborgarna ställer sig nu i stället frågan om pengarna de betalar i skatt går till att säkerställa högsta tänkbara tillgänglighet och kvalitet i välfärden.
Moderaterna har ständigt kritiserat skatterna, men inte med avseende på att säkerställa högsta tänkbara tillgänglighet och kvalitet. Underförstått eller rent ut sagt betyder deras retorik: Skattebetalare! Du betalar för mycket skatt!

De tre skribenterna hävdar också att: en återgång till de stora systemen utan valmöjligheter för vare sig brukare eller personal inte stärker kvaliteten eller tillgängligheten. De systemen de talar om har nog aldrig existerat. Det är ord som är bra att använda för att rättfärdiga deras politik som går ut på försämring av välfärden. Jag minns att ”hem för gamla byggdes” i t ex Solna där äldre människor kunde bo som i egna små lägenheter, inte inhysta i boenden som idag. Äldre som inte klarade av att bo i egen lägenhet kunde då välja att få bo i dessa hem. Det kallar jag valfrihet! Valfrihet handlar inte om möjligheten att välja vårdgivare utan möjligheten att välja boende med kvalitet.

Slutligen betonar de vikten av eget inflytande och avgörande i arbetet för att utveckla den gemensamt finansierade välfärden (OBS: inte den gemensamt ägda välfärden!). Men genom privatiseringarna har personalens möjligheter att påverka arbetet minskat. Är moderaterna inte läskunniga? Kritik som framförts har resulterat i att den som kritiserar anses vara illojal mot företaget och har blivit uppsagd från jobbet.

Allra sist måste de verka något så när vakna och skriver: Diskussionen om vanvård och skatteplanering är två exempel där politiken behöver breddas och kompletteras.

Med breddning och komplettering vill de justera den ekonomiska vinningen. Fickorna i skatteparadisen ska inte synas. Jag beundrar moderaternas sätt att argumentera. Det nya i deras politik är att använda orden på ett annat sätt för att förvilla oss läsare! Man kan tro lika lite på denna del av deras politik som Sofia Arkelstens lögn att de varit med och genomfört fri och lika rösträtt. De var motståndare till den lika rösträtten lika mycket som de är motståndare till välfärdspolitiken.