Jag satte kaffet i vrångstrupen

För några dagar sedan fick jag dålig aptit på morgonen då jag öppnade DN och såg att de lagt in ”Den nya välfärden” (DNV) som bilaga, visserligen som annonsbilaga. Men när jag sedan öppnade den satte jag kaffet i vrångstrupen. I skriften kunde jag läsa att det var Lotta Gröning som var redaktör för tidningen. Hur kan hon som socialdemokratisk debattör medverka i sådan skrift?

DNV är en nyliberal tankesmedja som bland annat predikar en uppluckrad arbetsrätt och allehanda nyliberala idéer. DNV vill vill också ha fri etablering av konkurrerande företag inom sjukvården. 
 
Lotta Gröning är en svensk journalist, filosofie doktor i historia debattör och tidigare ledarskribent på Norrländska Socialdemokraten och debattredaktör på Aftonbladet och numera krönikör i Expressen. I egenskap av vänsterkommentator utgjorde hon tillsammans med den borgerliga kommentatorn Susanna Popova ett analytikerpar i TV under valrörelsen 2006. 

Lotta Gröning är en känd socialdemokratisk debattör, men mot bakgrund av artiklar hon skrivit i DNV om friskolor så har hon sedan länge gått ifrån den socialdemokratiska ideologin. Men läser man vad hon skrivit så tar jag mig för pannan. Men att hon kan kallas debattör på vänsterkanten och ändå förfäkta nyliberala idéer är obegripligt. 

På Newsmill kan vi läsa (2012-02-28) vad Lotta Gröning skrev om Mona Sahlin. ”Det nytänkande som Mona Sahlin stod för under 90-talet var inte främmande för nya tankar om den offentliga sektorn. Hon såg konsekvenserna av nedskärningar och besparingar och hon drömde nog egentligen aldrig om återställare. Hon förstod att samhället höll på att byta skepnad. Hon var snabb att hoppa på EU-tåget och acceptera den nyliberala marknadsekonomi som ett medlemskap förde med sig.”

Utan att ta ställning till Mona Sahlins gärning konstaterar jag att Lotta Gröning här hyllar de nyliberala idéerna. Nyliberalismen står i klar motsats till socialdemokratin!

Under rubriken "Borg borde regera ihop med Nuder" skrev hon på Newsmill (2011-11-02): ”Nu har jag satt ihop min drömregering utifrån vissa förutsättningar. Givetvis utgår jag ifrån att Fredrik Reinfeldt är statsminister och att han utifrån sitt fantastiska valresultat tänker sätta en moderat prägel på regeringen. Det är bara att acceptera. Frågan är hur modig Reinfeldt är och hur mycket nytänkare han vill vara? Här kommer i alla fall mitt förslag på en ny regering...”

Lotta Gröning är inte ensam bland prominenta debattörer som står för dessa idéer. Det visade Daniel Suhonen och Felix Antman Debels i en debattartikel i DN 2012-10-02. De blev genast påhoppade av de socialdemokrater som omnämnts i artikeln, Göran Greider och andra skribenter gav dem rätt.

Många tidigare politiker eller debattörer som gjort sig kända på vänsterkanten. Det gäller exempelvis även:

Vidar Andersson, chefredaktör Folkbladet Östergötland, ordförande Advisory Board Acade-Media. Tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot, vill ha riskkapital bolag som tar vinsterna till skatteparadis. Arbetar på Akademedia (tillhör EQT) ett privat utbildningsföretag.

Stigbjörn Ljunggren, som är rådgivare till Academias advisory board hyllar privatiserad välfärd. 

Björn Rosengren, som blev Stenbecksdirektör. 

Erik Åsbrink, som är rådgivare åt Goldman Sachs. 

Stefan Stern, Mona Sahlins stabschef, gick till Magnoras äldreomsorgsbolag Silver Life där han är VD. 

Thomas Östros som nyligen blev VD för bankföreningen.

Niklas Nordström, socialdemokrat, anställd på Prime. Han hade ett uppdrag av Svenskt Näringsliv i slutet av valrörelsen 2010 med syfte att internt påverka socialdemokratin i ett antal frågor. Uppgifterna väckte stor uppmärksamhet och kom att kallas Primegate.
 
Ilija Batljan, landstingspolitiker, skrev en artikel i Dagens Industri, men det var inte han själv som skrev artikeln. Aftonbladet avslöjade att inlägget författats av PR-byrån Prime.

Dessutom är Göran Persson numera riskkaptialist med intresse inom äldreomsorgen och konsult åt JKL och Per Nuder, som även han tillhör gruppen riskkapitalister och är konsult hos Wallenbergsfärens EQT.

Problemet är inte att många tidigare politiker eller debattörer som gjort sig kända på vänsterkanten bytt sida och lämnat den socialdemokratiska ideologin. Problemet består i att vi nu inte känner till deras egentliga politiska hemvist och förleds att tro att de fortfarande är socialdemokrater. Vi kan inte lita på vad de säger i de aktuella politiska frågorna och på vems uppdrag de uttrycker sig. De har blivit politikens dubbelagenter!