I januari protesterade tunisierna mot den sittande presidenten och hans regim. Det slutade lyckligt med att presidenten avgick och försvann utomlands. Inte långt därefter blev det motsvarande kravaller i Kairo och militären tog parti för protestanterna. Även här försvann presidenten utomlands. Proteser fortsatte sedan i andra länder: Jordanien, Jemen, Bahrain och Libyen.
Det var i februari som protesterna mot Muammar al-Kadafi startade och det såg ut som om oppositionen skulle vinna. Tyvärr gick endast delar av armen över till de protesterandens sida. Och vad händer nu? Ska Kadafi slakta sitt eget folk?
Arabförbundet har bett FN:s säkerhetsråd att skapa en flygförbudszon över Libyen. Just nu Kadafis styrkor på väg att krossa upproret stad för stad och brutala straff väntar libyer som utmanade regimen. FN står uppenbarligen maktlöst och nu kan vi bevittna ett blodbad.
Ryssar och kineser blockerar ett beslut i FN:s säkerhetsråd. Kina menar att man inte ska blanda sig i andra länders politik. Så talar ett lands ledare som själva undertrycker sin befolkning! Ryssland har goda affärsförbindelser med Libyen och tycker förstås att det är tryggt att Kadafi sitter kvar vid makten. Om Kadafi skulle falla så lär han flytta till ett land där han är väl sedd: Vitryssland. Och hur det är med demokratin i Vitryssland känner vi till!
Libyer frågar om världen har övergett dem. Kadafis attackhelikoptrar är ett fall där FN-stödda militära åtgärder tycks vara nödvändiga. Nu, som den avgörande FN-omröstningen närmar sig, är det dags för de största protesterna vi kan höja för att bryta den internationella dödläget.
Nu skulle vi behöva den politik som Olof Palme stod för internationellt. Den genomsyrades av solidaritet, rättvisa och fred. Sverige bör göra sin röst hörd i FN och inom EU där Tyskland nu motsätter sig åtgärder mot Kadafi. Låt inte kapitalet bestämma politiken! Låt inte diktaturer och länder med demokratiskt underskott få regera över FN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar